På en eftermiddag fick jag plötsligt ett alldeles eget rum med en dörr. Det är inget jag har önskat utan det är framför allt för att Moa sover i det enda sovrummet på bottenvåningen och hon är i fasen där hon är rädd för spöken så halva allrummet är uppdelat med en vägg nu där hon får sin säng och jag får ett eget rum.

Jag tycker inte alls om det. Jag skulle inte bo kvar här, när jag flyttade hem hade jag bestämt att det bara var för några veckor innan jag skulle hitta en egen lägenhet. I slutet på månaden är det exakt 2 år sedan och jag bor fortfarande här. Jävla piss. Jag har inte tagit in några av mina saker från kartongerna som står i förrådet och det enda jag egentligen har på "mitt rum" är mina kläder och sånt jag har köpt under dessa två åren.

När dem bestämde att vi skulle byta ut bäddsoffan för några månader sedan kändes det likadant, plötsligt bor jag här på riktigt. Det låter kanske askonstigt men nu känns det verkligen som att jag sitter fast. Nu bor jag här på riktigt och jag väntar inte på att få en lägenhet även om jag söker och söker.

Men för att se det positiva i skiten så ska jag måla om från de trista bajsbruna väggarna till ljust rosa och ha en kritvit vägg som jag kan använda när jag fotar också.

... sen har jag kanske också skickat efter en dator också, en egen dator eftersom mamma har bestämt att Jesper ska ha denna i sitt rum vilket inte alls funkar för mig. Men jag kompenserar utgifterna med att jag ska säga upp gymmet på samma månadskostnad som datorn blir så det blir typ plus minus noll.

Joel somnade i min famn förut, så mysigt... han låg och snarkade på min axel och jag tittade på tv. Hans storasyster Emma var också här och lekte med Moa. :)

Hihi... grannen var nyss här och frågade om jag ville vara barnvakt några timmar under förmiddagen imorgon. en sån fråga behöver jag aldrig ens fundera på utan det är ett självklart ja. Lilla Joel är nog det gladaste lilla pyret som finns, hans leende går från öra till öra varenda gång jag ser honom. Fast, det kanske är för att han tycker om mig. ;)

Iihh.. kan det inte bli morgon nu? :D

Jag vaknade och var på riktigt dåligt humör imorse. Natten har varit kass och jag har sovit med panik har det känts som, jag har vaknat flera gånger och knappt vetat vart jag har varit vilket är väldigt olustigt. Sen vaknade jag som vanligt av respektlösheten i det här hemmet och en liten syster som bara skriker och bråkar som vanligt på morgonkvisten. Yay, älskar 3-årstrots. Inte.

Men så kollade jag allt jag brukar kolla online och jag blev glad när jag hade fått en bloggkommentar från thailand. Så insåg jag att solen skiner ju på en blå himmel idag och bestämde mig för att ta en morgonpromenad. På nedervåningen möttes jag av en till liten solstråle som hade glömt den tidigare trotsen och hur kan man då vara på dåligt humör?

Ute upptäckte jag att dom äntligen hade skottat ordentligt på gångvägarna och jag kunde för första gången på flera veckor faktiskt promenera i rask takt, ta ut mig mer än vad jag har gjort på länge. Så skönt! Den glada känslan höll i sig och jag kände för att börja springa flera gånger men det höll jag mig ifrån.

Ikväll blir det mer promenad eftersom jag ska hem till Marie för första gången på evigheter och förhoppningsvis blir det lite bebismys med det nya tillskottet i familjen. Det kan bli en bra dag helt enkelt. :)

Idag fyller världens sötaste lilla Nova-plutt 2 år! Tänk att tiden har gått så fort, jag är så glad att jag har fått en del av denna underbara lilla prick i mitt liv. Hon visar vad styrka är och den dagen jag tycker synd om mig själv ska jag minnas hur mycket hon har tagit sig igenom redan innan 2 års ålder.

Men det är inte bara hon som fyller år. Min bror fyller 22 år, min gamla vän Sandra fyller 25 och Jennys mamma (Novas mormor) fyller också år. Det är en stor dag. Grattis, bättre sent än aldrig!

Ah, min skiva med hela fjolårets bilder har försvunnit! Jag har letat överallt, panik!

Jag har hunnit med mycket idag för att vara jag. Jag mötte Linda vid bussen och fick låna hennes busskort eftersom jag var tvungen att åka till Älvängen för ett bankbesök, igen. Det har snöat en hel del mer inatt och jag vet inte om det är den enda anledningen men bussarna krånglade som attans. Efter mitt 3 minuter långa bankbesök fick jag nämligen vänta i 45 minuter på bussen hem, det var 30 minuter mer än vad jag borde ha behövt vänta. Kallt!

Fast det uppvägdes när jag kom hem igen för då var lilla söta, alltid glada, Joel här och tuggade på sina snören till byxorna. Jag kanske ska tillägga att han är 8 månader bara. :) Vem blir inte glad av lite bebismys efter den starten på morgonen?

Nu ska jag bara fixa med de sista papprena innan jag måste gå ut igen, uh.. ska förbi affären också och köpa ny funlight. Sen i eftermiddag kommer finaste Linda.

Jag orkar faktiskt inte ta en bättre bild på teckningen såhär mitt i natten men efter att jag såg det här klippet på youtube så blev jag motiverad till att rita mer, bli bättre, utvecklas. Det är en förlaga av Scarlett Johansson från start.

Tiden går så fort att jag knappt hinner reflektera över den. Jag tänker alldeles för mycket på allt annat, typ. Idag var jag ute på en 2 timmars lång promenad, ovanför Bräckans väg, via gamla skomakaren och sen runt hela änggården. Det säger väl inte så mycket för de flesta men det var riktigt skönt att bara gå. Gå och tänka, lyssna på musik och andas.

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på en idé som ironiskt nog engelsmannen gav mig för flera år sedan. Han tyckte att jag skulle skriva brev till människorna som har gjort mig illa för att kunna lämna allt bakom mig. Det som är ironiskt med det hela är att om jag skulle skriva några brev så skulle han vara en av mottagarna. Jag är inte längre fastlimmad med Karlssons klister i flera av de potentiella personernas liv längre men samtidigt så finns det något som håller mig kvar. Jag vet inte hur man släpper. Jag är så fruktansvärt dålig på att släppa taget även om det destruktiva. Jag vet inte. Kanske.

Jag gick iaf och funderade idag på vad jag skulle skriva. Jag skulle framför allt behöva skriva till pappa. Det kommer nog aldrig finnas någon som kommer göra mig lika illa som han har gjort. Sen skulle jag behöva skriva till engelsmannen, Tobbe och också till Carina. Det finns några till men som sagt, jag måste fundera lite till. Jag vet inte ens om det skulle göra någon nytta, det kanske bara skulle dra upp det förflutna i onödan?

Jag blir så less på mig själv, jag har sett på film ikväll och som vanligt på sista tiden så har jag suttit och ritat samtidigt. Den här gången hade jag verkligen en ide i huvudet och jag var såå nöjd nästan ända till slutet på bilden. Men... så kan jag ju inte sluta utan jag måste utmana ödet och fortsätta med att lägga till grejer. Den här gången plockade jag fram tuschpennorna och började färglägga vissa detaljer och jag förstörde hela teckningen.

Så den här bilden från igår får duga för ikväll, jag önskar att jag alltid hade en spotlightlampa som lös i mitt hår för sådär rött är det inte utan lampan. Aj lajkie lajkie.

Uh... blogg.se har ändrat i plattformen igen och jag tycker INTE om det. Det tar ju bara mer plats för onödig information. Jag vill ha tillbaka det som det var gången innan de ändrade nu igen. Alltså, inte som det är nu och inte som det var igår utan som det var innan dess.

När sidor ändrar utseende, när västtrafik ändrar system (fy fan) så tar det evigheter för mig att liksom vänja mig vid det nya och när jag äntligen har vant mig så ändras det oftast igen. Det är en sak när man förbättrar något men som det är just nu så är det mesta bara sämre... med allt.

Efter att Linda sa något för ett tag sen om serien Glee, som jag av någon anledning totaldissade endast för att den var så omtalad, så bestämde jag mig ändå för att se första avsnittet idag. Egentligen vet jag inte varför jag ratade den för den innehåller ju allt som jag älskar i filmer/serier. Musik, massa musik, sång och dans, kärlek och amerikanska tonåringar. Eller ja... jag avskyr Jane Lynch så det kan ju vara därför. Hur som helst..

Serien får mig att tänka tillbaka på högstadiet. Jag älskade de åren. Som jag har skrivit förut så var det då jag gick i teaterskola men framför allt så var det mest då som vi gjorde massa shower och framträdanden med kören. När jag ser uppträdandena i Glee så minns jag känslan av att stå på scenen. Jag kommer ihåg hur nervös jag var, hur rädd jag var att jag skulle sjunga eller dansa fel någonstans. Inte för att det skulle märkas bland 40 andra på scen samtidigt men ändå. Det var en del av mig då. En gång för längesen.

Nu är jag rädd för att gå ner till torget själv, jag vill inte att någon ska se mig och jag kan knappt sjunga barnvisor inför min syster. Det är ledsamt. För jag är ganska säker på att jag var mer Anna då än vad jag är nu. Det är underbara minnen, speciellt Abba-showen med bara abbalåtar och Film-showen när vi hade titellåtarna ur välkända filmer. ♥

Så var denna lördagen kommen och förbi. Vacuum och tårar är ungefär vad som passar denna dagen som beskrivning. Jag har sett inte en eller två filmer utan tre filmer på voddler idag. Tre skitfilmer så jag har suttit och kladdat i mitt block samtidigt. Lite här och lite där. Jag har druckit nyponsoppa också.

Men nu är klockan tillräckligt mycket för att jag ska kunna gå och lägga mig utan att vara alldeles för konstig på en lördagskväll. När alla andra är sociala. Jag har börjat på andra boken om Percy Jackson. Det är det mina nätter består av, ljudbok och mahjong på mobilen. Yay.

Vi har suttit här en stund nu och lyssnat på barnvisor och målat i photoshop. Det var lite klurigt för hon är för liten för att förstå att när hon rör på musen så händer det något på skärmen och att hålla sig inom "pappret" gick inte alls bra. Dessutom fick jag försöka hålla inne knappen medans hon på något vis försökte dra musen åt de hållen hon ville. Men färgerna har hon valt heeelt själv, hon har pekat på färgskalorna och sagt exakt vilken färg jag skulle välja.

En konstnärlig själ har hon minsann fått iaf, det har bara inte kunnat utvecklas så mycket än. Men det finns nog ingen liten knatte som sjunger och dansar så mycket som hon gör. Hon kan så många sånger helt utantill, sånger som inte ens jag kan alla verserna till, att hon förvånar varje dag. Hon älskar att måla, sätta upp "flätor" i mitt hår, vara med mig och baka/laga mat mm. Hon har lite Anna i sig minsann. :)

Jag brukar inte reta upp mig särskilt ofta eller mycket pga tv-program, det är ganska lönlöst liksom. Men den senaste veckan har det hänt två gånger och det ska sägas att jag tittar nästintill BARA på "halv åtta hos mig". Just denna veckan såg jag också "familjen annorlunda", ni vet - dokumentärserien om familjerna med överdrivet många barn. Det var det programmet som första gången retade upp mig.

Jag tycker det är idiotiskt att man väljer att föda fram så många barn så tätt i åldrarna. Ett barn behöver så mycket uppmärksamhet och kärlek i sitt liv och framför allt i början av livet när utveckligen går racerfort. Hur kan man överhuvudtaget tro att man kan ge så många barn den tiden, uppmärksamheten och kärleken som de behöver, samtidigt? Det går inte. Jag har 4 syskon, alltså vi är 5 barn. Många kanske ser det som en storfamilj och till viss del är det så. Men vi är utspridda på 22 år - 1985, 1988, 1990, 1995 och 2007. Det är inte samma sak. Jag reagerar bara när man tex har 4 barn mellan 0-5, typ. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om detta men jag känner att jag blir för upprörd för att ens tänka på det mer än såhär. :P

Andra gången jag blev upprörd var nu ikväll, för en stund sen. När gammelmormor på "halv åtta hos mig" gick och vann hela veckan. Hon var en dryg tant som letade efter alla fel som kunde gå att hitta (okej, programmet går ut på att till viss del göra så men..). Det var egentligen inte det som gjorde mig sur utan det var att hon satte ett poängs skillnad mellan gårdagens middag där precis ALLT blev misslyckat och dagens middag som enligt mig verkade väldigt lyckad och gästerna var nöjda. Förutom tanten då. Hur kan man sätta ett poängs skillnad på det? Någon som såg det och förstår vad jag menar?

Ahh.. jag ska verkligen inte jaga upp mig för detta nu, men samtidigt är det skönt att känna något inom mig för den mesta tiden av mina dagar är blanka utan känslor alls. Jag ska nog sätta på en film och lägga mig i sängen istället. Nu när jag har klagat av mig lite. :)

Jag har en mapp med en väldigt massa ego-bilder som jag mer eller mindre aldrig öppnar. Jag vet inte, men jag har en förmåga att ta en hel del bilder på mig själv men jag gillar inte att titta på dem. Dessutom tycker jag inte att jag ser ut som på någon av bilderna och på alla bilderna ser jag ut som olika människor. Så... bilder säger ingenting om mig egentligen. Men.. här är några av alla bilder på en tidslinje från 2006-2009.

Jag kommer nog inte ifrån att jag har en förkärlek för såna här slags historier. Jag menar, jag har slukat alla Harry Potterböckerna så fort de har släppts, jag älskar the twilight saga och när jag var yngre kollade jag alltid på Young Herkules och Xena krigarprinsessan. Det är fantasivärldar alltihop. Däremot så har jag alltid föredragit böckerna framför filmerna. Jag gillar inte alls HP-filmerna tex.

Jag såg den här trailern när jag och Linda var och såg Avatar i förra veckan (ytterligare en "fantasifilm" som jag blev totalt slukad av). Sen upptäckte jag för några dagar sen att det var en bokserie från början om Percy Jackson så jag tog hem ljudböckerna. Jag har snart lyssnat färdigt på den första, som de har filmatiserat nu då. Jag tycker faktiskt att det är riktigt intressant med den grekiska mytologin och jag lär mig lika mycket som jag tycker att den är bra av andra anledningar. Däremot känns inte filmen lika bra som boken, men så är det ju nästan alltid...

Jag skulle hjälpa Emma med några bilder idag så hon skickade en hel drös med bilder till min mail. Vissa av bilderna hade till och med jag tagit när jag var hos henne i Stockholm och vissa när hon var här hos mig.

Jag blev helt tagen av den översta bilden, jag tycker den är så fin och när jag redigerade fram de riktiga färgerna så blev det en superbild, enligt mig. Jag älskar molnen och himlen. Det är en sak av många som jag och Ems har gemensamt, att vi fotar moln i mängder. :P

Blomman fotade jag när vi var på middag hos hennes pappa, det fanns massor med fina blommor i deras trädgård och jag gick omkring och fotade massor. Tänk, sånt minns jag men jag minns inte mitt eget telefonnummer längre.

Jag fastnade för bilden på Puss också för hon visar verkligen min syn på en katt. Jag tycker inte alls om katter och när jag har vart hos Emma brukar jag köra på att ignorera henne och hon är på det racet för hon verkar inte tycka om människor så hon ignorerar mig också. Förutom när hon för för sig att väsa och slå mig. Ja, hon slog mig med tassen en gång. Så Emma, no offence och du vet om det men du har tagit en sanningenlig bild enligt mig. ;)

Det är helt knäppt att det redan har gått såhär många dagar på det nya året. Det känns ju som att det var igår som det var nyårsafton. Det händer verkligen ingenting i mitt liv.

Denna veckan har jag iaf gjort något. Det har vart läkarbesök och biobesök, jag har vart med Jenny och idag var jag hos min moster. Min kusin var också där med sin familj och jag försökte flörta in mig lite hos söta Neo vilket inte var det lättaste. Men han satt en snabbis i mitt knä iaf utan att börja gallskrika, vilket är positivt. :)

Mina tankar under dagen är låsta. Fråga om du vill ha lösenordet.

Nu har jag precis vart hos grannen och lämnat en platsansökan till Göteborgs Kexfabrik som han ska ta med sig imorgon. Jag har inte så mycket förhoppningar om att det skulle leda nånvart men å andra sidan så kanske jag har större chans genom honom än när jag söker via ams.se. Jag skulle verkligen bli så glad för ett jobb nu. Jag är trött på att räkna mynt för att ens ha råd med bussresan till läkaren. :(

Nu ska jag se fredagens avsnitt av Grey's Anatomy som jag inte har hunnit med än och sen blir det en tidig kväll för att orka upp till mötet på arbetsförmedlingen imorgon. :)

Jag ser i kors, jag håller på att översätta och ordna svenska undertexter till en film som mamma vill se. I min perfekta lilla värld så skulle alla kunna tillräckligt med engelska för att inte behöva undertexter. ;) Problemet är att det tar sån otrolig tid att få det rätt. Inte själva översättningen alltså. Jaja... jag är helt enkelt en snäll dotter.

Det är fredag och jag fick brev från läkaren idag angående min prover som jag gjorde om i förra veckan. Världens bästa Linda var här och hjälpte mig att ta itu med allt jag skjuter upp. Vi var förbi arbetsförmedlingen och soc och vårdcentralen. Jag har verkligen världens bästa Linda. Hur som helst, proverna visade fortfarande att det inte var riktigt bra men jag har ändå fått en remiss till Lundby och det var ju det jag ville. :)

För övrigt så har jag återkommit till ett stadie där jag biter ihop mina käkar så hårt att jag får ont i huvudet. Jag kan inte sluta, jag försöker slappna av men omedvetet så har jag så ont i huvudet igen av pressen och det går bara runt runt runt. Jaja... det går över.

Jag älskar att läsa böcker men jag hatar att läsa ut dom. Det är lite av ett dilemma. Nu har jag iaf lyssnat på ytterligare en av Sophie Kinsellas böcker, Remember me. Inte en av de bästa men jag gillar de fristående böckerna mer än shopoholic-serien.

Nu känns det däremot sådär tomt igen. Jag läser ju för att hamna i en annan värld, man lever sig in med personerna, lär känna dem och deras liv. Sen helt plötsligt finns det inget mer och man tror att man aldrig kommer kunna att fastna för en ny bok igen. Fast det gör man ju. Det är som när det tar slut i ett förhållande, man tror att man aldrig ska kunna vara med någon annan igen trots att man vet att det definitivt inte är den sista partnern man har haft.

Nu får jag väl helt enkelt leta upp någon ny chick-lit som finns tillgänlig. Hittade denna sidan - chick lit books. Jag kan säkert hitta en hel del lockande böcker. Jag är en äkta tjej utan höga krav på kvalite. Jag läser åtminstone inte Harlequinböckerna. Än. (A)

Jag började i början på året att skriva ner alla filmerna jag hade tittat på. Jag vet att jag har missat och glömt några men överlag så har jag nog printat ner det mesta. Jag hade tänkt att lägga upp hela listan vid årsskiftet men har helt glömt av det. Inte för att det är särskilt intressant men någon kanske får tips om filmtitlar. Det är ju också ganska uppenbart vilka slags filmer jag tycker bäst om. De som är rosamarkerade är de filmerna jag tycker om bäst och rekommenderar andra att se också. :)

Jag gick och la mig tidigt igår för att jag hade sån sockerabstinens och huvudvärken gnagde sönder mig. Jag somnade som en stock vid halv tio kanske men vaknade igen vid tolv och trodde att det var morgon. Så det var bara att somna om igen. Efter någon timme vaknade jag igen med så intensiva kramper i magen att jag inte visste vad jag skulle göra. Det var dumt av mig att tro att jag inte behövde någon ipren denna månaden, att jag egentligen bara är sjåpig.

Så vid två bestämde jag mig, mer eller mindre dubbelvikt, för att gå ner och ta en jäkla ipren ändå. Men tror ni att den hjälpte? Nej. Jag somnade inte om förrän vid halv fem tidigast och under den tiden hade jag så sjukt ont att om jag inte hade vetat bättre så hade jag definitivt åkt till sjukhuset. Men vad skulle man säga där: Hej, jag har mensen och det gör ont som satan. Hjälp mig?

Jag lovar däremot här och nu att jag aldrig kommer skippa att ta smärtstillande någon månad framöver. Är det såhär illa nu vill jag inte veta hur ont det gör med värkar...

Jag är ruskigt nöjd. Inte för att det blev särskilt likt men för att det är nog den finaste bilden jag har gjort och som jag verkligen har lagt ner ansträngning på. Jag kan inte sluta titta på den. :D

Jag färglade den i photoshop lite snabbt också och fixade till detaljer som jag tyckte behövdes. Den bilden kan du se här!

Resten av inlägget är lösenordsskyddat. Fråga om du vill ha lösenordet.

Nu börjar det svåra, utmaningen. Ögonen blir lite för stora, vilket jag alltid (miss)lyckas med av någon konstig anledning. Det är alltså inte bilden i inlägget nedan utan jag har kollat på lite olika bilder och "slagit ihop". :)

(Det är fem timmar sedan jag började men å andra sidan så har jag vart nere i affären, tittat på en 2-timmarsfilm med Ellen Page, duschat en liten Moa-skrutt och ätit. Just nu sitter jag mest och funderar på varför jag inte anstränger mig lite oftare för det känns jäkligt bra!)

Jag har börjat rita lite mer nu än vad jag har gjort tidigare. Egentligen blir det inget jag blir nöjd med eller egentligen ens lägger ner någon ansträngning på. Jag hatar framför allt att rita hår när jag gör porträtt så oftast drar jag bara massa streck och det ser inte alls bra ut.

Jag har kollat lite på New Moon sen igår, faktiskt så har jag bara sett den när vi var på bio vilket är lustigt eftersom Twilight såg jag om och om igen trots den dåliga kvaliteten innan den kom ut i dvd-kvalite. Hur som helst... Victoria är ju så otroligt vacker i the hunting scene, hennes lockiga hår fladdrar som eld i vinden. Så jag har bestämt mig för att försöka göra mer än mitt bästa för att rita av henne och få det bra. Det blir en utmaning men man måste utmana sig själv för att bli bättre. Jag kan om jag vill.

Jag gillar inte poster-bilderna till filmerna, de är för retuscherade. Men i filmen är hon otroligt snygg.

Det här inlägget är låst. Fråga om du vill ha lösenordet.